.

Tankar: Efter mitt senaste blogginlägg drabbades jag av akut panik och var därmed tvugnen att ge mig ut på en promenad. Jag halvsprang fram längs grusvägen och jag stannade inte ens för att tända cigaretterna utan gjorde det i farten. Allting var ett enda kaos och jag försökte febrilt komma på varför jag mådde så dåligt och vad jag skulle göra åt saken, men ju längre jag promenerade desto lugnare kände jag mig. De sista kilometrarna hem strosade jag fram i min vanliga, sävliga takt och när jag kom hem kände jag mig sjukt lugn. På något märkligt vis hade jag fått ur mig all frustration och ilska bara genom att promenera. Nu känner jag mig relativt omladdad och därmed redo att ta nya tag. Det är ju trots allt sommar och då är det alltid lättare att vara positiv.