.



The end.



Jag undrar bara varför?!



Vad tar man sig till när det inte längre finns någonting kvar att hoppas på?



Allt blir inte som man tänkt sig.

Eftersom jag är sämst i världen på att uppdatera min blogg så tänker jag nu ta och skriva ner lite av det som hänt den senaste tiden. Och jag kan även passa på att nämna att anledningen till att jag inte bloggar så ofta är att jag inte äger någon dator. Brukar försöka stälja mammas och pappas, men de vill alltid ha tillbaks den. Just typiskt. Nåväl, åter till vad jag ägnat mig åt den senaste tiden.

- Förra torsdagen följde jag med mamma och pappa upp till Bjursås. Det var nämligen dags att ställa upp husvagnen. På fredagen var vi på marknad i Rättvik och jag blev härligt bortskämd av min käre far. Jag fick ett par tofflor, en ursnygg väggljusstake, en handväska, tio par strumpor och en massa snask. På lördagen åkte vi hemmåt igen.

- Lördagkvällen spenderade jag hemma hos Fia. Vi drack vin, lyssnade på mucik pratade och skrattade. Jag blev kalasfull och fick huvudsnurr när Fia skulle sminka mig. Vid tolvtiden ramlade vi in på "G" där vi stannade fram tills stägning, därefter tänkte vi förära Teatern med ett besök. Dock orkade vi inte köa, så vi promenerade till Statoil istället.

- Söndagen bjöd på en superhärlig promenad genom halva Norrtälje. Vädret var underbart och allting var supermysigt.

- I övrigt har inte veckan bjudit på så mycket spännande. 

 


En tacksamhetstanke till banan.



Tack.
Ibland krävs det så lite för att slippa undan känslan av ensamhet.
Några ord kan vara tillräckligt.


Bara för att det gör så ont.

Jag önskar att jag vore en starkare människa. En sån där person som alltid lyckas se allting från den ljusa sidan. En sån där person som aldrig skulle låta rädslan och oron ta överhanden. Men faktum är att jag inte alls är sådär stark som jag önskar. Jag är vek. Jag är rädd. Panikslagen. Det skär i hjärtat när mamma säger att hon snart inte orkar längre. Och jag försöker verkligen låta trovärdig då jag säger att allting kommer bli bra och att hon kämpat för länge för att ge upp nu. Men jag undrar verkligen hur trovärdigt det egentligen låter? För varje dag som går känns allting jobbigare. Och samtidigt som jag inte vill någonting hellre än att vara hemma med mamma så drabbas jag av en stor olust när jag kommer hem. För luften här hemma är lite för tung och ångestladdad.

Jag önskar verkligen att jag vore en starkare människa.

Mama, Im coming home.

Tankar: Alla dessa undantrycka känslor börjar plötlsigt göra sig påminda. Det känns som att någonting inom mig håller på att svämma över, eller spricka. All min energi de senaste månaderna har gått åt till att försöka övertyga mig själv om att allting kommer bli bra, att det inte är så farligt trots allt. Men nu börjar verkligheten komma ifatt och de lögner jag fått mig själv att tro på börjar långsamt lösas upp. Jag känner mig helt slutkörd, rent psykiskt. Jag kan inte hålla fokus på någonting och jag har ingen som helst ork över till de där vardagliga sysslorna som måste göras. Å ena sidan vill jag bara prata med någon om allt som pågår i mitt huvud, men å andra sidan så vet jag att jag inte klarar av det. Jag törs liksom inte uttala orden, för då blir allting så konkret. Då blir mina tankar plötsligt min verklighet och jag kan inte längre förneka dem. För saken är den att jag håller inte bara skenet upp för andras skull utan också för min egen. Jag måste försöka inbilla mig själv att jag är glad och att allt är lugnt. Men jag vet inte riktigt hur länge till jag orkar. För det fruktansvärt jobbigt att ljuga för sig själv.

Jag är så rädd. Så sjukt rädd. För sanningen är den att jag inte vet vad jag skulle ta mig till utan dig mamma. Och det gör så ont i mig att se dig så här. För det är inte du. Och jag ser hur du kämpar och jag ser hur du försöker. Men trots din styrka och kämparglöd så vet vi fortfarande inte om det räcker till. Det kommer ju ständigt nya bakslag.

Visst fan känns det.

Nu har det snart gått nio månader sedan hela min tillvaro förändrades. Kanske inte på något direkt uppenbart sätt men rent känslomässigt. Visst är folk i min närhet medvetena om vad som hänt, men det är nog ingen som förstår vad det faktiskt innebär. I nio månaders tid har jag levt med en gnagande oro. Inte den där vanliga oron som de föesta unga bär på, den där oron som skapas av stressen över att man måste bli något och komma någon vart. Min oro handlar om så mycket mer. Min oro och rädsla handlar om att min familj, när som helst kan falla isär.

Det finns så mycket ord och tankar som jag skulle vilja få fram. Dessvärre har jag ägnat de senaste månaderna åt att trycka dem ifrån mig och nu kan jag inte längre komma åt dem. Jag har byggt en mur för att skydda mig själv och nu när jag skulle vilja riva den så går det inte. De enda orden jag kan få fram är de där självklara. De där som inte har något som helst känslomässigt värde. Bara tomma ord.


(Luddigt inlägg. Räknar inte med att någon ska förstå. Men jag behövde få ut ord. Inte de här orden egentligen. Men nu blev det så.)

Nä, livet är inte speciellt rättvist.

Måndag: Sitter hemma hos mor och far och myser i soffan. Åkte hit efter jobbet och har än så länge hunnit med att dricka en kopp te tillsammans med min kära mor och därefter tagit en promenad med Saga. Känns så lagom roligt med måndag, dock är det ju ett nytt avsnitt av Svenska Holywoodfruar ikväll och det gör ju att alltig känns lite bättre.


Bury all your secrets in my skin.

Torsdag: Idag vaknade jag av mitt alarm som ringde klockan åtta, men eftersom jag är ledig idag låg jag kvar i sängen och drog mig fram tills klockan nio. Jag avnjöt min frukost framför tvn, därefter promenerade jag ned till bussen. Jag mötte upp mamma i Bergshamra och tillsammans begav vi oss till Norrtälje för att handla. Eftersom vi båda hade lite ont om pengar gick det ganska snabbt eftersom vi båda bara handlade det viktigaste så som bröd, ost och annat nödvändigt. Hur som helst kom vi hem strax efter klockan tolv och sedan dess har jag hunnit med att ta en promenad med hunden, äta några mackor och titta på tv. Vad resten av dagen har att erbjuda återstår att se, men det blir antagligen väldigt lugnt.

The best is yet to come.

Helgen som var förflöt väldigt bra. Hade en mysig fredagkväll hos Carro och Niklas, dock blev det lite för sent vilket jag fick sota för dagen efter. På lördagen vaknade jag till liv efter klockan elva och flög då ur sängen på två sekunder. Spenderade sedan hela förmiddagen i köket eftersom jag skulle fixa två tårtor till kvällens fest. Stackars Tobbe blev väckt av det otrevliga ljudet från elvispen, men jag kunde inte vänta på att han skulle vakna av sig själv. Resten av dagen ägnades åt att städa, städa och städa. Därefter blev det till att gör mig någorlunda snygg inför kvällen och därefter var det hög tid att börja med middagen. Angie och Fredrik knackade på dörren vid halv åtta och tillsammans avnjöt vi middagen. Efter klockan nio började folket trilla in en efter en och därefter var allt i full gång.








På söndagen vaknade jag av att mitt alarm ringde vid 10.45 och jag masade mig motvilligt ur sängen. Degade i soffan i lite drygt en timme, därefter promenerade jag till bussen. Några minuter senare befann jag mig hemma hos Cassandra. Hon var uppe i varv och höll på att packa ihop en massa saker och när hon väl var färdig hoppade vi in i bilen och åkte till Norrtälje där vi spenderade de kommande timmarna. När vi sagt hejdå till varandra promenerade jag upp till Flygfyren där jag slog mig ned i solen för att läsa Aftonbladet. Jag hann inte många sidor innan mamma och pappa dök upp och släpade med mig till pizzeria Arena. Resten av eftermiddagen och kvällen spenderade jag i soffan, totalt superdegandes.

 


Sådär som det borde vara.

Fredag: Imorse vaknade jag vid klockan åtta och masade mig då ned till mamma som låg i sängen och läste tidningen. Jag lade mig tillrätta vid hennes fotända och mös med Saga en stund innan jag kände mig redo för dagens första kopp med te. Jag och mamma åt frukost i godan ro, därefter började vi göra oss klara för dagens uppdrag. Vid halv tolv satt vi i bilen på väg till Norrtälje och väl där avverkade vi ett flertal butiker, så som Willys, Flygyfren och ÖB. Jävligt glassigt. Kom hem vid klockan tre och var då betydligt fattigare. Stressade hem till Tobbe för att påbörja projekt storstädning och har roat mig med den fram tills nu. Är långt ifrån färdig men matlagningen prioriteras. Och vindrickande såklart. I afton stundar det spelkväll med Niklas och Carro. Mysipys. Och imorgon blir det potatisplock förljt av födelsedagspartaj. Fullrulle.

Allt det vi inte säger.

I förra veckan kände jag att det var dags för lite förändring och slängde därför i en laddning hårfärg. Hade tänkt att färga håret lite chokladbrunt nu, hörsten till ära. Dock gick det lite snett och blev betydligt mörkare än jag räknat med. Ser mer svart än brunt ut. Blev en rejäl omställning men nu börjar jag vänja mig. Sakta men säkert.


Innan


Efter


Jag får liksom ingen ordning.

Idag är det alltså torsdag vilket känns väldigt bra. Jag sitter hemma hos mor och far och myser och har planer på att stanna här tills imorgon eftersom min kära mor vill ha sällskap då hon ska till Norrtälje imorgon. Hon har precis avslutat en strålbehandling mot tumörerna i hjärnan och mår därför lite sådär. Och eftersom jag är ledig imorgon följer jag gärna med henne och handlar, att bära kassar och köra kundvagn är ju min grej. Hur som helst har veckan som gått varit rätt okey, om än lite seg. Har inte hänt något speciellt roligt, förutom att Tobbe fyllde år igår. Men förutom det har veckan varit rätt trist. Kan bero på att min ekonomi är sjukt dålig just nu och därmed inte kan handla någonting förutom det mest nödvändiga.

På lördag stundar det födelsedagsfest för Tobbe och jag känner mig överlag rätt taggad. Lite jobbigt dock att övervåningen ser ut som ett bombnedslag och därmed måste städas innan lördagkväll. Känner mig inte alls sugen på det. Men när jag väl städat får jag belöna mig med att baka en tårta och det är ju förstås alltid roligt.


Som det borde vara.

Att komma igång med bloggandet efter en så här lång paus är väldigt svårt. Jag har ingen aning om hur eller vart jag ska börja. Vad är värt att skriva om egentligen? Vad är läsvärt och intressant? Vad ska jag skriva för att det ska ge mig själv någonting? Det enklaste vore att påbörja en helt ny blogg, börja om från början liksom. Men om jag känner mig själv rätt kommer jag hamna i samma situation igen så småning om. Egentligen har jag väl bara två val. Antingen försöker jag bli vän med min blogg igen eller så gör vi slut helt och hållet. Får helt enkelt ta mig en liten funderare.

det finns så mycket mer.

Nu har jag haft ett lång uppehåll från bloggen och därför känns det väldigt svårt att börja skriva igen. Jag vet liksom inte vart jag ska börja. Egentligen är det väl som så att det inte finns så mycket vettigt att skriva. Mitt liv rullar på som vanligt, jag umgås med samma människor, jobbar på samma jobb, har samma pojkvän, och brottas med samma gamla problem. Spännande.

Hösten har nu gjort entre och jag har lite blandade känslor inför det. Jag är inte en sån person som avskyr hösten eller så, men jag får alltid lite ångest när jag inser att sommaren är över. Och den här sommarem var lite av en besvikelse, så därför är det extra svårt att acceptera att hösten är här. Visst hade sommaren 2009 sina höjdpunkter, men de är väldigt lätträknade. Det fanns så mycket som jag hade velat göra, men det mesta blev inte av. Men förhoppningsvis kommer jag snart kunna uppskatta hösten. För den är ju väldigt fin.

Som livet ska vara.

Okey, nu har det gått evigheter sedan jag senast skrev någonting här, men jag har varken haft tid eller ork. Nu har jag dock en stund över så jag får väl passa på att skriva ner några rader här. De senaste veckorna har varit rätt innehållslösa. Jag har jobbat, sovit och kvällsbadat. Det är ungefär allt som hänt. Det mest spännande som hänt var nog förrförra lördagen då jag och Tobbe var ute i Norrtälje för att ha myskväll. Vi drack drinkar på Åtellet, åt middag på Kontrast, drack ännu mer drinkar på Åtellet och därefter hamnade vi på Teatern. Fick även sällskap av Jonte, Niklas och Fredrik som dök upp på Åtellet. De tyckte inte att jag och Tobbe förtjänade en myskväll.

Hur som helst håller jag nu på att räkna ned till min lediga vecka. Nästa vecka är semesterveckan kommen och jag hoppas innerligt på att solen ska skina så att även jag får chansen att bli lite brun. Fick ju inte njuta av värmeböljan och är fortfarande blek och tråkig. Hur som helst känns det superskönt att få vara ledig och jag ska ta vara på varje dag.

Du är gåtan som jag aldrig löser klart.

Tankar: Det fina vädret är nu kommet och det känns äntligen som att sommaren är här. Hade min lilla, prickiga klänning på jobbet idag och det var helt fantastiskt att kunna promenera genom hela Norrtälje utan att frysa. Jag frös inte ens när jag promenerade till bussen vid kvar över sex imorse. Och det bör nämnas att klänningen är väldigt kort och att jag var barbent. Ser nu fram emot alla kommande helger samt min lediga vecka i juli. Som planerna ser ut just nu ska den spenderas på Gräsö, precis som de två senaste åren. Håller nu tummarna för att vädret ska vara fint den veckan.
Hur som helst befinner jag mig i ett riktigt sommarrus. Jag vill bara hitta på en massa mysiga och roliga saker. Bland annat:

- Spenderade en eller helst flera kvällar på någon uteservering i Stockholm tillsammans med Angie.
- Åka ut med någon Waxholmsbåt till någon fin ö och bara mysa en hel dag tillsammans med Tobbe. Just nu är Grinda den ö som är mest aktuell.
- Ro över till andra sidan Largen och ha picknick med grillad kyckligt, vin, jordgubbar och annat smaskigt.
- Spendera en hel helg ute med båten.
- Träffa Decirée. Kanske rentav på en solig uteservering?
- Slösa bort en massa lata dagar på olika stränder eller i någon park och bara dricka vin och ha det bra.
- Åka ut till Wäringsö med Amanda. Precis som på den gamla goda tiden.
- Få fler besök av Angie ute på landet.


Ja, visst finns det saker man vill göra alltid. Men just nu finns det inte pengar över till några roliga utsvävningar. Men den saken ska snart ändras.

Precis som det ska vara.

Misdommarhelgen har nu kommit och gått och det har varit fullrulle så gott som hela tiden. Allting började i onsdagskväll då Angie, Malin och Fredrik kom ut till landet. Jag och Tobbe spenderade aftonen tillsammans med dem på deras altan och när vi kom hem vid halv ett var vi båda sjukt trötta och jag var dessutom lite lagom berusad. På torsdagen var det jobb som gällde och jag var sjukt jävla trött. Lyckades efter mycket om och men ta mig igenom dagen och när det var färdigarbetat begav jag mig upp till Flygfyren för att handla det sista inför fredagen. Tobbe befann sig turligt nog i Norrtälje så jag liftade hem med honom. Väl hemma började jag pyssla med saker inför fredagen och när det viktigaste var klart kom 08orna upp. Vi spenderade ett x-antal timmar i badbaljan. Denna afton var jag duktig och ansvarstagande och kröp till sängs redan vid klockan tolv, för en annan hade oflyt nog att behöva jobba på midsommarafton.Sugigt.
Jag spenderade ett par timmar på jobbet, därefter kom Tobbe och hämtade mig och vi hann knappt mer än hem innan Annie och Jonte dök upp. Jag hade sagt till folk att komma tidigast tre och senast sex, och Annie och Jonte var de enda som kom innan klockan fem. Hur som helst blev det en hel del fixande med mat, disk och lekar då jag fick skjuta upp fyllan ett par timmar. Kom igång vid klockan tolv, men det var bättre sent än aldrig. I övrigt såg midsommarkvällen ut som vanligt, folk badade, vi besökte grannarna och sjöng och skrattade och skrek. Precis som det ska vara.
Lördagen var lite lagom seg. Jag inledde morgonen med att skälla på Jonte för allting han sa och gjorde, därefter kröp jag ned i soffan och tittade på tv. Frammåt dagen kom Angie och Malin förbi och vi tittade på Skönheten och Odjuret. och åt pizza såklart. Och senare på kvällen blev det såklart en del drickande och rökande. Igen.
Om söndagen finns inte mycket vettigt att säga.

Detta skulle bli ett kort och extremt sammanfattat inlägg. Jag misslyckades rätt rejält. Orkar inte ens dela in det i ordentliga stycken. Jävligt seriöst.

Det finns så mycket mer.

Tisdag: Idag har jag varit produktiv. Härligt. Inledde med att jobba ett par timmar, därefter stressade jag iväg till Bolaget för att handla inför midsommar. Jag fyllde upp en hel korg med cider och röck åt mig en låda vin, därefter fick det vara nog. Femhundra kronor fattigare promenerade jag iväg mot busstationen för att försöka hinna med en buss hem. Turligt gjorde jag det, hade jag missat den hade jag fått vänta i femtio minuter på nästa. Inte precis vad jag kände för. Hur som helst hämtade mamma upp mig vid Utanbro och när jag kom hem var det dags för det spännande uppraget att städa ren badbaljan. Jag var redo med vattenslangen, en hink med rengöringsmedel och en rejäl svamp och efter en hel del gnuggande och sköljande såg baljan helt okey ut. det bör nog nämnas att baljan inte använts sedan förra årets midsommarfest och därmed inte rengjorts sedan dess. Så det var sjukt smutsig. Men inte längre.

Nu sitter jag och pausar vid datorn. Eller egentligen sitter jag faktiskt och laddar ner musik till fredagen. Har dock lite lätt fantasibrist, så det lär bli samma gamla låtar som valigt. Hur som helst ska jag snart bege mig upp till mitt rum för att fixa med lite prylar inför 5-kampen, därefter ska jag bege mig hem till Tobbe för att fixa lite mer. Ska bland annat försöka laga parasollet som blåste sönder (igen) i lördages natt. Vi ska nämligen ta hit bordet och parasollet på midsommar så att alla får plats.

Det är som det ska vara.

Saker som måste fixas inför fredagens fina midsommarfest:

- Handla mat.
- Handla det sista till 5-kampen samt fixa i ordning det.
- Handla pappersduk och lite annat små skit.
- Handla alkohol.
- Ta hem bordet från Tobbes balkong.
- Fixa ett par högtalare till altanen.
- Göra rent badbaljan.
- Fylla upp badbajan.
- Ladda ner lite musik.
- Och självklart tvätta kilovis med potatis och göra sallad och annat småpyssel.


Tidigare inlägg
RSS 2.0