.

När jag var yngre brukade jag skriva dagbok, men då endast periodvis. Eftersom det ofta blev stora glapp mellan skrivtillfällena kände jag mig alltid tvungen att börja på en ny bok, trots att jag bara använt några sidor i den föregående. Det gick inte att fortsätta där jag avslutade senast, därför kändes det alltid bättre att börja om på ny kula. Samma sak känner jag nu. Jag kan inte förmå mig att skriva någonting i min gamla blogg, ingenting känns rätt eller passande. För en kort stund övervägde jag att sluta blogga, men det går inte. Jag behöver få skriva av mig med jämna mellanrum, få ur mig de tankar och känslor som jag inte klarar av att prata om.

Så från och med denna stund är detta min nya blogg. Den kommer antagligen inte bli bättre, inte roligare och inte heller snyggare än min gamla. Men för mig kommer det ändå kännas annorlunda.